Tänk dig att du ska gå ut och äta. Vita dukar, tända ljusa, a la carte, och hela den biten. Du ögnar igenom menyn, hittar något du är riktigt sugen på, och ska precis till att vinka till dig servitrisen när du ser att maträtten du vill ha kostar mer än vad du hade tänkt dig. Bestämmer du dig då för att ropa över krögaren till bordet för att förklara att de minsann övervärderat sin maträtt, och att du inte har lust att betala så mycket? Nej, naturligtvis inte. Om du inte heter Florentino Perez och är president i Real Madrid.
Vi lämnar matsalen och beger oss till fotbollsvärlden. Även där gäller devisen “smakar det så kostar det“ och senast jag kollade så är det alltid säljaren som sätter priset på den produkt/vara/tjänst som ska säljas. Självklart finns det i vissa situationer utrymme för förhandling, men i slutändan så sätter säljaren en prislapp. Sedan är det upp till köparen att avgöra ifall det är ett pris man är villig att betala. Om ja, punga upp, köp och var glad. Om nej, knip käft, gå därifrån, och se dig om efter en liknande produkt, men med humanare prislapp. Det låter ganska enkelt, eller hur? Det förefaller vara den naturligaste sak i världen. Om du inte heter Florentino Perez och är president i Real Madrid.
Real Madrid vill väldigt gärna ha Xabi Alonso. Gott så. Who could blame them? Xabi har gjort sin kanske bästa säsong någonsin, han spelade mycket fin fotboll i Confed Cup i Sydafrika, och för tillfället så lyser han av självförtroende varje gång han beträder en fotbollsplan. Att andra stora klubbar intresserar sig för våra spelare är i grunden något positivt. Och Real har som sagt inte gjort någon hemlighet av sitt intresse för Xabi. “Han är Europas bäste passningsspelare, och jag skulle älska att se honom i Real Madrid”, sa Perez redan i början av juni.
Två månader senare är Xabi fortfarande Liverpoolspelare, och Real Madrid är fortfarande intresserade. Sedan dess har dock den spanska huvudstadsklubben köpt in bland annat Kaka, Cristiano Ronaldo, Karim Benzema och Raul Albiol. Det har kostat en slant, om man säger så. Närmare bestämt dryga två miljarder svenska kronor. Tydligen är inte ens Real Madrids skattkistor bottenlösa - Det knorras nämligen en hel del om prislappen som Rafa och Liverpool har satt på sin spelfördelare. £30M sägs Liverpool kräva. I flera veckor har nu Perez muttrat om det höga priset, och idag tar han bladet från munnen och fastslår:“En del människor tror uppenbarligen att bara för att vi har sagt att vi vill ha fler spanska spelare i truppen så kan de sätta priser som är verklighetsfrånvända”.
Liverpools värdering av Xabi Alonso saknar alltså kontakt med verkligenheten, enligt Florentino Perez. Det finns så mycket som är osmakligt, fel och förmätet med detta uttalande.
I Real Madrid-led tycks man tro att man har en av Gud given rätt att peka på vad man vill ha och sedan förvänta sig att få det hundra gånger av hundra. Nåde den som försöker invända eller stå i vägen. De tror fortfarande att de är ensamma på fotbollstronen i Europa. Någon behöver berätta för dem att 50-talet ligger 50 år tillbaka i tiden. Någon behöver berätta för dem att de har åkt ut i åttondelsfinal i Champions League fem år i följd. I Real Madrid-led tycks man också tro att de är köparen som sätter priset i en affär. Jag som trodde att Perez var en slipad affärsman. Han borde väl veta hur det fungerar? Men icke.
Vad är då argumentet för att kalla £30M ett överpris? Jo, att samma spelare för ett år sedan var värderad till hälften av det. So what!? Då är då och nu är nu. Då var Xabi en spelare med en ganska undermålig och skadefylld säsong bakom sig. Idag är Xabi en spelare med sitt livs säsongen bakom sig. Han har fått lovord från allt och alla under säsongen, och han tillhör ett lag som för första gången på väldigt längre visade att man kan vara med och slåss om titeln i världens tuffaste liga. Det handlar helt enkelt om väldigt fundamentala ekonomiska begrepp; Utbud och efterfrågan. För ett år sedan ansågs många andra spelare hålla ungefär samma klass som Xabi. Idag är de flesta överens om att han är relativt unik och en av de bättre i världen i sin position. Är det då så förbannat märkligt att priset ökar? Om vi snabbt återgår till restaurangen så är det som om man skulle kräva billigare rätter på finkrogen i kvarteret bara för att samma krog ett år tidigare var en sylta med husmanskost som enda alternativ på menyn. Det skiter väl ändå den nya ägaren högaktningsfullt i? Krogen må ligga på samma adress, den må ha kvar samma serveringspersonal, men det är andra förutsättningar som gäller. Dessutom är marknaden inte vad den var för ett år sedan. Priserna är högre idag, och ironin i det hela är ju förstås att Real Madrid själva är en starkt bidragande orsak till att priserna skjutit i höjden. Köper man en enda spelare för en miljard kronor så gör man. Priserna blir därefter. Och när samma klubb då återigen är i shoppingtagen så är det väl inte så jäkla märkligt att säljaren försöker få loss så mycket som möjligt? Köparen har ju uppenbarligen visat att han villig att spendera, och att han har de ekonomiska möjligheterna att göra det.
Perez är alltså inte bara en förmäten översittare. Han är en förmäten översittare som har skjutit sig själv i foten.
Real Madrid vill inte lägga ut för mycket pengar på Xabi Alonso eftersom han rent monetärt inte är en tillräckligt smart investering. Och då tycker ändå Perez att vi pratar om “Europas bästa passningsspelare”. Han har uttryckligen sagt att han anser Xabi vara en oerhört viktigt kugge för dem rent fotbollsmässigt. Det enda man hör från Real-fansen är ju hur viktigt denna värvning är. De övriga offensiva spelarköpen måste få en dirigent bakom sig, och det bara ska bli Xabi. Å ena sidan är han alltså en sanslöst viktigt värvning för Real - En essentiell bit i Real-pusslet. Å andra sidan är han inte värd ens en tredjedel av Cristiano Ronaldo. Varför? För att han rent ekonomiskt inte ger samma avkastning. Avkastning i form av titlar verkar inte vara tillräckligt. Den sportsliga avkastningen är uppenbarligen sekundär.
Är det där vi har hamnat nu? Att genom tröjförsäljning och övriga kommersiella dealer få tillbaka det man lagt ut på en spelare är viktigare än att tack vare investerade pengar i en ny spelare få tillbaka titlar som glädjer fansen.
//Sillstryparen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint skrivet och välformulerat, strypar’n. Hur Perez kunde gå med på att köpa Cristiano Ronaldo från mitt älskade United för otroliga 1 miljard kronor är sanslöst. Visst är han teknisk, snabb osv. men hur värderar man en enda fotbollsspelare till denna fantasisumma? Jo det är helt enkelt så som du säger; tack vare merchandise.
SvaraRaderaPerez sitter på sitt kontor med sina flottiga grisfingrar och pekar på vilka spelare han vill ha. Kosta vad det kosta vill. Cristiano Ronaldo är en av de populäraste fotbollsspelarna i världen, visserligen hatad av de flesta andra supportrarna i England, självfallet inkluderat Sillstryparens älskade Liverpool. Dock inser Perez, som inte är så indoktrinerad som man kan tro, att Ronaldos popularitet lätt kan ge ett ekonomiskt uppsving. En miljard? Inga problem. Tack vare försäljning av matchtröjor, t-shirtar, badhanddukar m.m. Real Madrid har en stor supporterskara inte bara i Madrid och Spanien utan även i resten utav Europa och världen.
En annan kassako, supporterfavorit och före detta innehavare av den legendariska tröja nummer 7 i Manchester United är David Beckham. Även denna spelare lyckades Perez köpa loss, för dock i sammanhangen blyga £25m. Det behövs väl knappast någon vidare utförlig beskrivning av Beckhams effekt på Real Madrids plånbok genom merchandise?
Därför bör man ha respekt för, oavsett supportertillhörighet, egna produkter alternativt spelare som vid unga år byter klubb och bli den nya klubben trogen och inte lockas av pengar. Spelare som kommer upp igenom ungdomsakademierna och fostras med kärlek som de sedan återger på planen och till klubben i form av att vara den trogen samt att säga nej till klåpare (läs Perez) med för mycket pengar som kommer med drömkontrakt. Självklart kan det vara så att klubben befinner sig i en ekonomisk kris och blir tvungen att sälja sin stjärnspelare för att täcka upp presumtiva finansiella katastrofer. Så var dock inte fallet med Ronaldos och Xabi Alonsos klubbar utan de blev helt enkelt lockade av mannen med den stora (och bottenlösa?) plånboken.
Florentino Perez äcklar mig å det grövsta. Att ett lag kan bli bra genom att bara köpa det man vill ha istället för att utveckla egna talanger är vidrigt. Självklart ska man kunna köpa storstjärnor men det är inte realistiskt att handla som Real har gjort. Att t.ex. köpa de senaste två årens Ballon d'Or-vinnare är inte billigt och att göra det under samma transferfönster - mitt under en pågående global finanskris - är inte bara hånfullt, det är osmakligt också. Real har i år handlat spelare för i runda slängar 2,6 miljarder kronor.
Förr handlade det om kärleken till sporten och sin favoritklubb. Nu handlar det om vem som har mest pengar.