Om dopingmisstankar

Igår vann den ryska längdskidåkaren Irina Khazova 10 km fritt i Davos före Charlotte Kalla och Kristina Smigun som gjorde comeback efter några års frånvaro från längdskidåkningen. Vadådå tänker ni? Kvinnan i fråga, som vann var nämligen Irina Khazova (tidigare Artemova) var fälld för doping och har i år kommit tillbaka till längdåkningens "finrum" och tagit ett par topplaceringar i inledningen av skidsäsongen 2009-2010.

Nu menar jag inte att någon av Charlotte Kalla eller Marit Björgen kommer att vinna varje tävling fram till OS i februari, men 30 sekunder på 10 km är en rejäl segermarginal som säkerligen sätter griller i huvudet på konkurrenterna Hon kan vara formtoppad redan nu eller anpassat sig extremt bra till den höga höjden i Davos, Kalla & Björgen kanske ligger på en hårdare träningsnivå än Khazova. Det finns en mängd parametrar att ta hänsyn till, så man skall väl inte döma ut Khazova som fuskare än, men jag skulle bli förvånad om hon står på startlinjen vid den första OS-distansen i Vancouver om två månader...

Jacob Hård och Anders Blomqvist är två rutinerade herrar i kommentatorssammanhang på SVT, har säkerligen ett svårt dilemma och därmed svårt att glädjas när en åkare som Khazova vinner en tävling i överlägsen stil. Sillstryparen har svårt att "glädjas" med Virpi Kuitunen som ju också har en dopinghistoria bakom sig (från VM 2001 i Lahtis då större delen av Finlands landslag i skidor var dopade).

Under hela 2000-talet har det ständigt dykt upp nya dopingfall bland ryska toppåkare. Förhoppningen att det var knutet till en äldre generation åkare (som exempelvis Lazutina och Danilova som åkte dit under OS-02) kom på skam när just Khazova (och Sergej Shirjajev senare fälldes). Och det har följts av ständigt nya fall.

Behandlingen av de avstängda har inte heller ökat trovärdigheten. Det finns exempel på avstängda som fortsatt träna med landslaget och till och med tillåtits tävla på hemmaplan. Självkritiken har oftast varit obefintlig från den ryska idrotten och många spektakulära fall har uppdagats inom friidrott och skidskytte har spätt på bilden av Ryssland som ett land där dopingen har sin givna plats i systemet.

Sillstryparen vill givetvis ha livstids avstängning på de som fuskar. "En gång fuskare alltid fuskare". Det krävs betydligt hårdare tag, det skall kännas rejält om man fuskar, inget jävla tjafs "kom tillbaka om två år, då kommer vi ta emot dig med öppna armar och gratulera dig till dina segrar likt en Eriksgata". Ett praktexempel är Johan Muhleggs kross av Elofsson i Salt Lake City 2002. Den tyskfödde spanjoren flög iväg snabbare än startskottet i masstarten under OS i Salt Lake City. Svenske Per Elofsson var ensam om att orka följa. Men luften gick ur Per när Mühlegg bara drog ifrån och drog ifrån. Svensken bröt och spanjoren krossade allt och alla på den extremt höga höjden.

– Why are you always asking about doping? Sa han med sin Schwarzeneggerengelska till SVT direkt efter loppet. Problemet var bara att han var dopad upp till tänderna och lite till. Under spelen vann han tre lopp, och satte minst sagt en något tråkig stämpel över skidsporten. Per Elofsson kom aldrig riktigt tillbaka till "finrummet" efter detta fysiska och inte minst mentala nederlag...

//Sillstryparen