En klassiker?

Ibland händer det att man klantar sig rejält. Det hände mig för fyra år sedan. Jag hade då min lyxiga studentlägenhet på tolv kvadrat i närheten av Liseberg. Våren hade svept förbi i ett huj och det var redan maj månad, då jag bestämde mig för att köpa ett par inlines. Jag som inte är något proffs på skridskor vintertid skulle åka inlines. Det kunde bara sluta på ett sätt, eller?
Man travade iväg till Intersport, köpte ett par sprillans nya inlines och tog bussen hem. Med ett självförtroende a la Zlatan Ibrahimovic snörde man på sig inlinesen. Hjälm och skydd, vem behöver det tänkte jag i mitt självförtroenderus. Första stegen går bra och jag tänker att det här skall nog gå vägen, men då till min förvåning upptäcker jag att balansen börjar svika mig. Backen som jag skall ta mig utför är visst brantare än vad jag tänkt mig och jag börjar vingla. Hoppas att ingen ser mig nu tänker jag. Vad skall jag göra, skall det gå vägen? Farten ökar och jag finner ingen annan utväg än att kasta mig handlöst upp på trottoaren, för att inte åka rätt ut på vägen nedanför och riskera att krocka med en bil. Det resulterar i några smärre skavanker på armbågar och knän, men inget allvarligare. Till historien bör tilläggas att det inte gick många dagar innan jag sålde inlinesen via Blocket...

Så kan det gå när man "inbillar" sig att man nog är duktig på en sak trots att man egentligen inte alls är det och inte börjar åka där det är plant, utan ger sig i kast med en brant backe direkt. Men som vi brukar säga här på bloggen: Det som inte dödar, det härdar :)

//Sillstryparen