86:e Vasaloppet

Som brukligt var man redan 07.30 fastklistrad vid TV:n när SVT:s sändning från Vasaloppet drog igång. Bacon, ägg, mackor och en kopp kaffe var det jag laddade upp med denna morgon. Och blåbärssoppan svepte jag efter ett tag när jag tyckte att jag behövde fylla på energidepåerna =)

Legendaren Sven "Plex" Pettersson och André Pops höll låda till en början och därefter tog Hård och Blomqvist över när starten närmade sig. En mäktig syn när omkring 15000-16000 åkare ger sig av mot Mora är det ju minsann. Nio långa mil som skall avverkas, inte drabbas av panik, lugnt och metodiskt till en början, för att sedan öka farten in mot mål. En lång orm som ringlar sig hela vägen genom de djupa dalaskogarna är det som möter de tävlande, de som langar dricka, funktionärer och TV-tittare. Frågan är hur cool man är när det börjar mörkna och man vart ute i sisådär 10 timmar?

Kikade lite på SVT Play där man specialbevakade Rickard Olsson under loppet och hans sista mil var minst sagt avskräckande. Långa sekvenser var den annars så talföre Olsson helt tyst. Ingen i spåret sa något. Det var mörkt, kallt och alla var helt slut i sina kroppar. Man kan ju bara föreställa sig hur de kände sig då. Han tog sig i mål på en tid strax över 11 timmar. Simmaren, OS-guldmedaljören i Paralympics, järnmannen från Hagfors Anders Olsson tog sig i mål på ca 10,5 timme. Strongt att genomföra Vasaloppet sittande och bara använda överkroppen. Ruskigt psyke och tävlingsvilja i den gubben!

Jag hade före loppet tippat Daniel Tynell respektive Sandra Hansson som vinnare av Vasaloppet. Man var väl inte helt fel ute, då båda slutade som nummer två. Tynell blev knappt slagen av Jörgen Brink i en spurtstrid och Sandra Hansson förbiåkt av Susanne Nyström några km från mål. Rickard Andreasson blev bäste dalslänning på 13:e plats och Sandra Hansson i damklassen.

Kanske står man där på startlinjen nästa år i Vasaloppet...

-"Pain is temporary, pride is forever"

//Sillstryparen