Sillstryparen har knappt hämtat sig från gårdagens gastkramning på Craven Cottage. Schwarzer i Fulhams mål var stabil och hade dessutom målvirket på sin sida, otaliga ramträffar under matchens gång, men så i 93:e minuten får han läget Yossi Benayoun (byggd som en badmintonspelare) och dunkar dit den! Kan ha varit årets viktigaste mål, det ger sig i slutet av maj. Bara att hoppas att Villa står upp mot United idag!
Sillstryparen tänkte även bidra med lite dalsländska uttryck för den oinvigde läsaren. Då Sillstryparen vistats i Göteborg de senaste 4 åren så har han fått lära sig förstå uttryck som "bamba", "bröta", "feppla", "du e la för go", "kirra", "flö på dig", "fan va åpen du e grabben", "de va så gött så jag bara möla" "ska vi dra å käka en go deg elle?" å det kanske mest missbrukade ordet "änna" efter varje mening.
"Göteborskan" är dock betydligt goare än den dialekt som talas på Sveriges baksida och som Glenn Hysen brukar säga: "Jag kan göra det mesta, bara du inte ber mig flytta till Stockholm" å det har han jävligt rätt i den gode Glenn!
Vad har vi då för Dalsländska uttryck som är lite speciella och som inte bör användas när du vistas utanför landskapets gränser?
Undvik att "iiiiiia" för mycket å ord som slutar på "öööö", "de bleeeeeeeee såhär bara" eller att säga att du är "uggen" för det är det fan ingen som fattar =)
(Äldre dalsländska)
- Ålesjinn va dä bästa å starkaste. Å slagvaln den skulle, ôm dä va rektit bra, sô skulle den väre åv ek. Men dä jäck mä andre träslag ocksô, men ekeslagvalar di va sô tonge å bra, å di bleg tonge å inte behövde å väre sô direkt grove heller. Å hannvaln dä va åv nô lätt material såsôm al elle asp å även åv gran.
Atelt - Äckligt
Dôven = vissen, tung (humör)
Glana = glo
Jale = gärde
Jåla = vela
Môe = mycket
Pos = idiot
Poteter = potatis
Skrôplig = Dålig, svag
Spik = lång och smal smörgås
Ténane full = bräddfull, dyngrak (Kanske bara är de riktigt gamla som säger detta men =)
Uggete = råkallt
Ämlig = ynklig
Vad har vi mer för intressanta uttryck och ord som "missbrukas"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha! Jag trivs i och för sig bra i Stockholm, det enda jag inte gillar är bratsen på krogarna i innerstaden.
SvaraRaderaJag tycker att sånt här med dialekter är rätt spännande och jag satt som klistrad när Svenska Dialektmysterier med Fredrik Lindström sändes, vet inte om du gjorde samma sak Silltryparen? Själv kommer jag ju, som du vet, från det ursköna och naturnära Dalarna och staden och myten - Borlänge.
I likhet med de flesta mål i norra och mellersta Sverige har dalmålen supradentalt tungspets-r och kakuminalt (med tungspetsen mot gomtaket) tjockt l. Supradentalernas förekommer dock mera begränsat än vanligt, exempelvis blir rs ofta ss (till exempel koss kors), rn i södra Dalarna blir r (till exempel bar barn, björ björn, upp t.o.m. Rättvik, Leksand och Västerdalarna). I egentligt dalmål är ofta nn, och rt, rd bevarade utan assimilation (från och med Gagnef norrut). l är vanligtvis inte kakuminalt efter i och e, utom i egentligt dalmål, vilket i fråga om l har gått sina egna vägar och till och med delvis kan använda kakuminalt l i början av ord, till exempel låta. Dalmålen har på vanligt sätt förlorat -n och i regel -t i obetonade ändelser, till exempel sola el. sole solen, gata gatan, biti bitit. Liksom andra uppsvenska mål har de ofta i i ändelser för riksspråkets e, till exempel funnin funnen, muli mulet, härvil härvel (att nysta garn på), har g-ljud, ej j, i rg och lg, till exempel varg, lång vokal framför m i många ord, där riksspråket har kort, till exempel tima timme, töm tom. j har ej spårlöst försvunnit efter k, g i ord som äntja änka, bryddja, brygga. Som i de nordligare uppsvenska och i de norrländska målen har g, k även i inljud uppmjukats till tj, (d)j, till exempel sättjin el. sättjen säcken, botja el. botje boken, nyttjil nyckel. Dessa drag utmärker alla dalmål.
Ett bra exempel på Borlänge-mål är Köppäbävisan, den har du säkert hört? "Fönt ja en korv så huppä ja i älva...". Den sången var en landsplåga i början av 80-talet. Där har du Borlänge-mål så det räcker och blir över tycker jag, hehe. Jag minns hur man som yngre gärna drev med hur våra föräldrar pratade i form av detta:
— Skuntä va skönt mä än mössa?
— Ja, äntä kallt utä hännä?
— Jo, vantä dä?
Det blir då översatt:
— Skulle det inte vara skönt med en mössa?
— Ja, är det inte kallt ute?
— Jo, var det inte?
Det blir ju såklart inte att låta helt rätt när man ”översätter” till skriftspråk men som talspråk i Borlänge gör du dig helt förstådd. Och det var just dom tre orden: skuntä (skulle det inte), äntä (är det inte) och vantä (var det inte) som vi fann riktigt fula som barn.
Mycket möjligt att vi gräver fram fler gamla härliga ord.
SvaraRaderaHaha, jo jag följde allt Fredrik Lindströms resa genom Sverige och jakten på de speciella uttrycken och dialekter utmed de svenska landskapet:) Får nog ta och ladda hem några program och njuta! Den där Borlänge-dialekten är inte helt lätt att förstå, men man skall väl inte säga för mycket själv när man är från Dalsland kanske :)
SvaraRadera